Ngorongoro Kratern

Kratern beskrivs ofta som ett slags Noahs Ark, även om djuren vandrar fritt in och ut ur den. Man tillskriver den att ha världens tätaste bestånd av stora däggdjur vilket bl a beror på att det finns färskvatten året om. Vattnet kommer från flera källor längs kraterkanten, varav den största har sitt ursprung i grannberget Olmotis krater. Denna konstanta vattenresurs förser ett par stora sumpområden med färskvatten innan det rinner ut i Magadisjön,som är mycket salthaltig. Detta beror på att vattnets enda utväg härifrån är avdunstning, vilket lämnar saltet kvar.

Utöver de såkallade ”Big Five” – lejon, leopard, elefant, svart noshörning och buffel – finns här massor av andra djur där speciellt zebror, gnuer och gaseller är vanliga. Kratern är ett av Östafrikas absolut bästa platser att se den svarta noshörningen på, medans geparder också ofta ses på den platta, öppna kraterbotten. Giraffer ses inte på kraterns botten men är talrika på den västra sidan av kratern, på väg mot Serengeti.

En märklighet är att när det gäller elefanter så kan man endast se hanar nere i kratern, medan familjehjordarna med honor och ungar håller till uppe på kraterranden. Ngorongoro-kratern är inte en riktig krater utan en kaldera, en kraterliknande formation som bildas när en vulkan töms och kollapsar efter ett stort utbrott. Ngorongoro är i gengäld världens största obrutna, icke översvämmade kaldera. Den är 600 meter djup, 18-20 km i diameter och den platta botten är på ca 260 km2. Kalderan, vars kant ligger på 2,200-2,300 meters höjd är en del av ett mycket stort naturområde mot norr och väst kallat Ngorongoro Conservation Area. Skillnaden mellan detta och en nationalpark är att ursprungsbefolkningen har bevarat rätten att bo kvar, medan de flyttas från nationalparker.

I Ngorongoro är det Östafrikas mest kända stam, massajerna, som dominerar. Massajerna är ett folk som kännetecknas av att leva sida vid sida med de stora vilda djuren. Alldeles väster om Ngorongoro höglandet ligger Oldupai ravinen (ofta kallat Olduvai). Här finns ett fint litet museum vars tema är människans tidiga förfäder, eftersom många av de viktigaste och äldsta fynden har gjorts i området. Den västra delen av parken består av platt savann med kort, näringsrikt gräs. Detta område räknas ofta till Serengetis slätter och är viktigt för den stora migrationen, eftersom det är här zebror föder och gnuer kalvar under våra vintermånader. Det är cirka 170 km från Arusha till själva kraterkanten varav endast de sista 10 km är på branta men goda grusvägar, medan resten är på en utmärkt asfaltväg.

Höjdpunkter:

• Utsikten över kratern – ett av världens stora naturunder
• Det lilla men relativt synliga beståndet av svart noshörning
• Det täta djurbeståndet med bl a många lejon och stora elefanthannar

Högsäsong: Januari till mars och juli till oktober