Mount Kilimanjaro

Kilimanjaro hör till världens mest kända berg, även om många toppar i Himalaya och Anderna är väsentligt mycket högre. Det beror utan tvekan på bergets vackra form och snön på toppen, kombinerat med läget, omgivet av klassisk afrikansk savann. På två områden har dock Kilimanjaro rekordet: den inaktiva vulkanen är med sina 5,895 meter världens högsta fristående berg (inte del av en bergskedja) och samtidigt det berg som reser sig högst från sin omedelbara omgivning med nästan 5 km. Trots detta försöker 20 – 25,000 personer årligen att nå toppen omkring Uhuru Peak (frihetstoppen) med lokala hjälpare, vilket också lyckas för ca två tredjedelar.

 Denna höga succesrate beror på att bestigningen faktiskt är en vandring som inte kräver andra förutsättningar än en allmänt god hälsa, en god portion envishet samt ordentligt med kläder eftersom det är frost och stark blåst på toppen. Flertalet av de som inte når toppen drabbas av begynnande höjdsjuka, men de får likväl en upplevelse för livet eftersom turen faktiskt bjuder på något som klimat- och landskapsmässigt motsvarar att gå från ekvatorn till Arktis på några få dagar: genom täta tropiska skogar via heder och mossar till arktisk stenöken, snö och glaciärer.

 Kilimanjaros eviga snö, eller rättare glaciärer, är på hastig tillbakagång. Enbart under perioden 2000 till 2011 minskade dess areal med 40%, och det förväntas att vara helt försvunnet om 30-40 år om inte klimatet förändras. Det faller dock ständigt snö som kan pudra berget långt ner på sidorna, men den smälter snabbt igen – ofta dagen efter en natts snöfall.

 Byn Moshi, som ligger vid foten av bergets sydsida, är oftast utgångspunkt för en bestigning av Kilimanjaro. Det finns åtskilliga rutter uppför berget, av olika svårighetsgrad. Den vanligaste rutten, där man övernattar i stora hytter, startar i öst, medan man sover i medhavda tält på övriga rutter. Oavsett vilken rutt man väljer så ska man ledsagas av en rutinerade bergförare samt några hjälpare som bär alla förnödenheter upp på höjderna och lagar maten. Varaktigheten av bestigningen ligger vanligtvis på fem till sju dagar. Det rekommenderas att ta en extra dag på den mellersta höjden för att anpassa sig till den tunna luften. Det ger också möjlighet att njuta av den speciella naturen häruppe, där landskap och vegetation är mer i fokus än det rätt sparsamma djurlivet.

 Höjdpunkter:

• Spektakulär vandring genom klimat- och vegetationszoner liksom från Ekvatorn till Arktis
• Soluppgången från de högst belägna områdena när de första gyllne strålarna lyser upp berget

Högsäsong: Januari till februari och juli till september